Jag är väl bara...

...lite rädd. Alla tankar, alla känslor, människor och intryck.
Att inte veta vad som väntar en igen.

Jag känner mig grymt bekväm här. Nånstans längre bort hålls en spelning just nu, och hade jag inte behövt sitta här för att plugga inför min hemtenta imån skulle jag lätt vara där. Nånting händer nånstans.

Inne i stan finns allt jag behöver. Inte New York-shopping precis, men fan tillräckligt, jag behöver bara ett par billiga svarta jeans just nu. Och jag känner mig dum över att inte ha hunnit med min favoritpromenad i Haga å Linné.

Med mitt svenska telefonnummer har jag alltid någon nära. Nån tjejkompis redo att höra om mitt lite småbittra nederlag här hemma och trösta mig med att det ändå inte var värt det. Sant, det var inte värt det, men ibland lurar man hjärnan att tro på illusioner, bara för att man vill nåt så gärna. Konstigt att se saker från den här sidan, men egentligen ganska väntat. Så som jag har betett mig tidigare, love-karman skulle inte kunna vara sämre. Haha! Jaja, sorry guys, kan inte hjälpa det, ni tråkar ut mig för snabbt. Hahahaha. Ursäktar mig med att lova att vara snällare hädanefter... Eller som min gode vän sa, dämpa könet, haha. Men lätt, hade vart grymt att skaffa sig en sidekick på riktigt, engångsknull är SÅÅ GÄSP (jo, jag somnar på riktigt ibland, så mycket bryr jag mig...) tyvärr kan man ju inte tvinga fram nåt.

Oj, sidospår, tänkte komma fram till att ja, man har alltid nån man kan ringa å tjöta med. Och att folk kan ringa eller smsa en random saker som "världens hetaste kille jobbar därborta" och "jag såg en duva som höll på att bli överkörd av en cyklist, såg skitroligt ut" eller prata om mer seriösa grejer för att hey, de känner mig och kan lita på mig.




Har under min blixtvisit i GBG hunnit gadda mig igen. Props Nick, till våren lägger vi färger!




Käkat pannkakor å haft mys me Bea, för att inte tala om alla andra fikor me alla sköna vänner här. Love!



T.o.m hunnit gå på spelning, får vara glad över att jag hann med en iaf. Körsbärsfettera, grymt snygga tjejer, och Fredag den 13e, ös! Killen i hörnet var för övrigt ställets snyggaste pojk, dräggel! Saknar sånt ögongodis, ge mig mer!


Jag saknar det. Saknar att ha nån som känner mig därborta som man kan vara bekväm med. Kunna ringa nån å säga att man har tråkigt och vill inte hänga hemma längre. GÅ Å FIKA! Vad fan gör alla ungdomar i Innsbruck, vart hänger DEM nånstans? För inte är det bland 40-60åringarna på kafeérna inte. Damn, tror jag vet svaret själv, och det passar inte riktigt med min nya livsstil jag ska försöka upprätthålla nu när jag åker tillbaka.

JAG MÅSTE DRA NED PÅ FESTANDET!

Faktiskt. Hade Midweek Resolution igår. Hädanefter ska jag...

• Inte kommat till jobbet bakis så ofta
• Fokusera på jobbet
• Fokusera på plugget, verkligen ta tag i det
• Skaffa kort på tjejgymmet nära jobbet så att jag kan käka mer pasta
  
• Ta tag i bas-spelandet med musiktjejerna

Bli tönt. Plugghäst. Skaffa glasögon. Bli mer insnöad i musik och snowboard förstås. Ja, ni hajar. Och ni sitter å skrattar oxå förmodar jag. Kanske jag kan lura hjärnan att tro på detta så stenhårt att den faktiskt ställer in sig på det?

Hehe... Äsch. Jag är bara lite skraj över att åka tillbaka till Innsbruck. Jag har ingen aning om vad mina fasta arbetsuppgifter kommer vara å därmed inte heller hur bra jag kommer kunna utföra dem då. Lilla osäkra 15-åringen igen som inte vet vad hon håller på med.

Men det blir nog skoj, Jag hoppas att det blir skoj. 3 more months to go.

Lets do it!

(ps. Nu när jag inte har nåt potentiellt ragg på g är det väl bara är det väl bara till att gå loss här nu va? Censurera, vad är det? Kanske jag tar å berättar nån dag om varför filmproducenten höll på att döda mig när han kom tillbaks till lägenheten efter sin vistelse i London. Han hittade nåt roligt under sin säng kan jag iaf avslöja, haha. Eller om hur proffsig jag är på att ge falska förhoppningar bara för att få en gratis kebab och gratis taxi hem... Nä banne mig, ska ta och hitta på fler roliga knäppa tillfällen nu, hehe)