Ensamhet

But I will take this time and make it mine


De finns olika sorters ensamhet.
En när man är ensam på riktigt för att man är en ensamvarg, outsider, svårt att anpassa sig till människors tendens till grupperingar.
En när man har vänner men inser att det fortfarande är ganska ytligt, att man inte känner att man bara kan ringa när man har vägarna förbi och bara "haj! ska vi hänga, göra ingenting tillsammans?"
Och så en när man har en rik bekantskapskrets men ingen vapendragare med samma intressen.
Eller är det för att man har förbisett någon?

Det är för lätt att glömma av den största ensamheten man måste lära sig att tämja; den med sig själv.
Klarar man av att vara med sig själv funkar man säkerligen bättre med andra senare.

Så jag ska göra mitt bästa. Ska sätta mig i en park själv och läsa. Gå på bio själv och njuta av musikdokumentär om trash-metal. Gick på bio själv i torsdags för att se It came from Detroit. Kanske hade jag bangat tidigare att dra dit själv, som när man inte är tillräckligt starkt motiverad att gå på gym själv, men jag tog mig i kragen och var mycket nöjd efteråt. Division of Laura Lees akustiska version av I wanna be your dog, bara en sån sak.

Jag saknar mina tjejer i ibk, tårar har fällts över att nu behöva möta en ny slags ensamhet.
Men den här gången ska jag inte fly. Den här gången ska jag stanna kvar här och bygga upp något nytt. Det är änna dags.