Jag känner mig kär. Ni vet den där lite bubbliga känslan i magen, kolsyrad sockerdricka genom blodet, det fåniga leendet... Oui, sån blir jag när jag hör nåt riktigt fint och bra, som nu med de här söta människora på bilderna ovan. Kitty Daisy & Lewis från London, syskon med mor på ståbas när de uppträder. Familyband, så jäkla fint.
I luv it!
Sedan har jag även upptäck Madamm idag.
Okej, inte dom på bilden, obviously, men det är den de har som profilbild på myspace, tyckte den var så jäkla fin. Scenklädsel kanske? Får fundera lite på det, skulle faktiskt kunna vara nåt... I vilket fall som helst, jag fattar inte hur jag har kunnat missa det här underbara bandet. Jag har verkligen aldrig orkat ge dem en chans, men då jag såg att de ska öppna för Hunx and his punx i april tänkte jag att man borde kolla vad det är för nåt. And heck yeah vad det var perfekt musik för en dag som denna, riktigt skön Slow'n'Mellow Sunday Music som jag brukar säga, från och med nu. Oui.
Mmm... inte mycket man har orkat göra idag alltså. Var och såg Mad Sin igår på Storan, fy helvete vad bra det var. Million Daggers värmde upp lederna till att börja med, vilket var riktigt bra, I liked it (förmodligen kommer jag och tittar när de spelar på premiären av Kontikis nya klubb Rockin Kats den 13 april. Gotta support the scene right? På tal om Kontiki... hm, borde nog ta och käka där någon dag, vart ganska nyfiken på deras mat länge men aldrig haft pengar till och göra det. But maybe this month?) och den uppvärmningen behövdes verkligen för när Mad Sin drog på... woooooh, god damn!
Vakterna hade det jävligt jobbigt i början, sedan en tjej spräckte skallen på Frantic Flintstone-spelningen i höstas lr när det nu var har de förbjudit moshing, men liksom, på Mad Sin änna, ingen moshing? I don't think so. Och mycket riktigt, efter 3, 4 låtar gav dem upp och lät oss röja. Det blev nån slags självsanering istället, var någon fööör vild sa man själv till människan att lugna ner sig en aning och så var det inte mer med det, no probs. Givetvis förstår man att man vill ha en säker och trygg klubb och så, det var ju jäkligt otur det som hände den där tjejen, men samtidigt går det ju inte kontrollera allt. Mad Sin är inte bandet man står lutad mot en vägg och diggar lite lätt precis...
Så vakterna slappnade iaf av efter en stund och Mad Sin bjöd på en tight, riktigt lång show faktiskt. Eftersmaken kom idag med en ömmande kropp och ett trött huvud. So worth it. Stack hem till mor min, käkade pupusas (yum!) sov siesta i min systers säng, käkade mer... Återhämtade mig fint med andra ord. Får ni chansen att äta pupusas nån gång, tveka inte! Fan va gott det är! Gött avslut på en grym vecka. Jag menar, hur ofta börjar man en vecka så här?
Snowboardåkning i Kallebäck, bra skit! Var där med Flippen och hans kompisar, käkade korv, tog nåra svängar i pudret, hikade som in i helvete när vi insåg att det bara var en massa klippor under snön när vi råkade köra för långt ut. Kul, verkligen, inte få nåt fäste nånstans med klumpedunsbootsen och ligga där tryckt mot bergsväggen som en mountainmonkey. Aja, gick ju bra ändå i slutändan, äventyr och adrenalin kan man inte få nog av. Flippen tog en del fina bilder, men jag får lägga upp dem när vi bestämt vad vi ska göra med dem. Fick en idé om att försöka skriva ihop nåt kul och skicka till Method, får vi till en sjysst vinkel hade vi lätt fått det publicerat. We'll see.
Aja, nana time nu. Min käraste galning Ida har kommit hem till Svealand nu efter en massa månaders slappande i Buenos Aires, god damn bastard, så jag tänkte bjuda henne på pannkaksfrukost chez moi imorgon. Ahh, can't wait to hear her stories!
Natti!
"I'm going up the country, babe don't you wanna come?"
Låt: Going up the country
Artist: Kitty Daisy & Lewis
Artist: Madamm
Länk: http://tinyurl.com/yzlq236
Länk: http://tinyurl.com/yzlq236
2 kommentarer:
Tack för dom orden!
/Andreas i Million Daggers
Varsågod! Det var riktigt kul att se er på Kontiki, härligt att det kom så mycket folk!
Skicka en kommentar