...för det är omstädigt att blogga när man inte äger en dator.
Min fina käraste macbook, snodd på Burger King av alla ställen. Vilket skämt.
Yes, jag grät. Det var som om nån tog min bästaste vän ifrån mig, tomhet inombords.
Men vad ska man göra? Det var bara till att torka av tårarna och försöka lappa ihop såret på bästa sätt. Bästa sätt? Fuck yes, en resa till Paris tröstköptes. Om en vecka drar jag, woo! Fyra dagar, all by myself.
Jag längtar som fan.
Innan dess kommer jag hinna med att käka födelsedagstapas med ett gäng vänner (fyllde 22 förra veckan - forever young!), jobba och några dagar innan avgång spela på en festival. Not bad. Jag är aspeppad inför Bunkerfestivalen, kommer bli skitkul att spela på samma scen som Sator och Soundtrack of our lives. Inte för att jag är nåt stort fan av de banden, mais c'est cool ändå. Inte råd att gå på Roskilde eller Peace and love? Men häng med då för fenan, 200:- inkl camping är ju inte illa nånstans! Im just telling you....
Nu ska jag ut å promenera. Hasta vem vet när.
Bisous!
måndag 28 juni 2010
Hm, inte mycket händer här...
kl.
11:33
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar