Tralala

1. Jag är inte lika populär längre här på Red Frog.

Bossen insåg väl att han aldrig skulle få mig. Seriöst, gubbe lilla, va fan trodde du? 50+ liksom. Det roligaste av allt var att han hade sagt till Liliana att han "ger upp mig", typ inte ville ha mig längre för att han inte tyckte jag var kelig, gosig eller nåt sånt, eller typ kärleksfull. Haha, whaat?? SOM OM han hade nån chans från första början, hahahahaha. Sånt här är ju bara HILARIOUS, åh gubbar gubbar. Synd bara att jag inte får gratis mat och dricka längre. Darn.

2. Jag kan vara så evil ibland. Och det värsta är att jag tycker det är skitkul, fram tills det grusar sig totalt såklart, typ som ovan, att jag inte får gratis grejer längre. Fatta vilka dåliga karmapoäng jag har, huuuga, vill inte ens veta vad som väntar mig i framtiden. Eller är det even steven nu? (ursäkta flummet, jag är inte helt frisk än)

3. Whatever, här är lite bilder. Puss.





Mmm, juicy. Haha, viva la france!



Alltid lika spännande att försöka tyda vad man skrev i gårdagens dimma.




Jag fick ett påskägg i måndags (ugglan)! Blev helt rörd. De hade t.om gömt den å allt för mig att leta, hehe. Mycket bra dag, jag var glad.



Shit alltså. Kan inte fatta att jag snart måste flytta ut från det som har varit mitt hem, min borg, i 4 månader. Buhu!!! Det har gått alldeles för galet snabbt...

December

Mensmage. Bakismage. Förkyld.
En dag som denna skulle man inte tänka tanken att röra ens ett lillfinger. Och verkligen inte att gå ut och åka bräda.

Men. Stort men.
Puder. Pow-pow. Sol. Lördag.
Jag och Linnea kämpade oss upp, trotsade naturens lagar (var på Avalanche igår liksom för vi trodde det skulle fortsätta snöa idag). Fy va bra vi var. Snöade så ofantligt mycket igår, går ju inte att sitta hemma och glo då, hur pissekass man än mår. Dessutom är lördgen den bästa åkdagen i veckan, transferdag, alla turister åker hem.

Så. Puderåkning. Två underbara timmar. Sedan liften ner, bakisäta pizza på Take Away.

Det här är livet.

Känns som december. Ute dansar miljoner tunga snöflingor runt, dekorerar våra berg med vitt glitter. Det vita guldet. Senast det snöade följde ju såklart regn regn och mer regn, totalt värdelöst, men nu, nu är det alldeles perfekt.

Väl nere i byn kommer dock allting tillbaka igen. Fryser och är snorig. Bakis och zombifierad. Det har varit ett par riktigt bra partydagar nu det senaste, men nu känner jag att det får vara nog. 48 timmars rehab tack. Festat varje kväll den här veckan, plus jobbat och åkt bräda. Yes quoi hardcore.

Förutom i måndags förresten. Oxå en puderdag, helt fantastiskt, jag och Linnea som körde järnet. Sedan skedde mirakel på kvällen. Jag lyckades förklara matte på franska för Jordan! Totaljävla bäst är vad jag är. Hade fasat hela degen inför kvällspasset, läxläsning med både Alan och Jordan som väntade, första gången för mig. Egentligen bara diktamen med Jordan, men han ville ha min hjälp i matten då, och ja, fan vilken härlig känsla att ha lärt någon nåt. Inget bråk, ingen tjafs... Han var såå glad över att äntligen fatta lite, kunde lösa uppgifterna själv i slutet, faktiskt var han så glad att jag fick ett fint papper av honom, gölle och precis innan föräldrarna kom hem hann Alan klart med sin högläsning. Fatta, förklara matte på franska! Jag är bäst! Seriöst, hade ingen aning att jag kunde besitta sånt här grymt tålamod heller, tog ju över en timme. Lyckligare människa än moi var nog svårt att hitta den kvällen.

Dagen efter var dock allt som vanligt igen (plus enorm träningsvärk) och nu längtar jag bara tills jag slutar. 1 VECKA KVAR, BOOYAH!

Sure, lite konstigt kommer det ändå att vara utan dem. Ibland är dem de jävligaste barnen på jorden och jag vill skjuta sönder deras små huvuden, men ibland är de bara för jävla goa och jag vill aldrig lämna dem. Antar att barn får en att förstå att det är de små sakerna som räknas. Man tycker att allt man säger till dem bara studsar tillbaka, men sedan kommer de ihåg exakt vilken yoghurt jag gillar, eller vilken är min favoritfärg... När de har ritat "Tati" i skolan för att ge mig den sen på kvällen, eller när de ber mig att följa med mig på bio med dem... Mina kära små skitungar.... Nevertheless, jag tänker aldrig jobba med barn igen. Haha. No No, det här räcker vääääl.

Fattar inte att jag ska snart hem. Galet. Har i alla fall fixat boende i april, till och med två ställen att välja på, asgött. Sedan är min budget ganska safe nu inför det. Tjänade 50€ genom att låta AnnSofie, en tjej som jobbade för Nortlanders förut, bo hos mig en vecka, så det var nice. Gjorde att jag kunde gå på restaurang igen med the frenchies, ni vet den jag berättade om som låg uppe på berget. Självklart sjukt trevligt, trots att jag tappade bort ännu ett favoritörhänge, fan (att göra när jag kommer hem: shoppa!). Snodde en sopsäck, så hemfärden ner gick betydligt snabbare, och farligare, än sist. Slutade med tatty-no-control och is i skorna, men jag antar att jag bjöd alla på ett gott skratt.

Lite nojjigt var det förstås, erkänner, med AnnSofie. Skiträdd att landladyn skulle märka något och sådant, men det gick bra. Gud vad jag har smugglat människor ut och in från den här lägenheten, sjukt att ens behöva göra det. Bäst var det nog när en killkompis var tvungen att klättra ut från mitt köksfönster, springa bakom huset klistrad mot väggen, klättra över en stenmur och hoppa ner i ett hotells innergård för att sedan kuta vidare till sitt. McGyver, haha.

Alors, dags för lite bilder.


när man är skittrött, lite opeppad, lite bakis, å möts av den här synen... ja, då får man faktiskt vända om å sova lite till hemma (klickklick på bilden!)


--------

"Vi är verkligen i himlen" när man väl är uppe blir man påmind om hur värt det är att dra sig ur sängen ändå. den utsikten alltså, som när man ska flyga nånstans. grått och fult nere vid flygplatsen, men sen när man kommer ovanför molnen å ser solen å molnen, det där pirret i magen för att man är på väg nånstans... bästa känslan som finns, å jag fick det där pirret i magen just då.



--------





sååå mysigt, baka kaka å tjöta litegrann. synd bara att sofias värdmamma är dum i huvudet och grovt skällde ut sofia för att vi var där. Bitch! som om vi gjorde nåt kriminellt. å liksom, sofia bor i ett rum på nedervåningen, bara ett litet rum med en säng, så hon får ju använda köket i huset och sånt så va fan? äsch, dumma frenchies



--------


dagen efter kakincidenten hängde alla hos mig istället, mycket bättre. fetbakisdag är vad ni ser här. cheeseburgare, 3 liter cola, kakor, tacos å så film på det. probably den bästa bakisdagen ever. fan vad jag kommer sakna att bo i lägenhet...



Det var allt för denna gången. För övrigt är jag skillad nog att tappa bort mitt franska mobil sim-kort. Well well, såpass kort tid kvar här nu, onödigt att köpa nytt. Alltså, svenska nummret som gäller hädanefter! Och ja, en till grej. Köpt tågbiljett till GBG nu, så lördag 12e april flyger jag till Sthlm och våldgästar Martina fram tills på måndag 14e, hemma kl 20. Tjoho, pepp!

Sköt om er allihopa
Love, Tattiflette

ps. min syrra är i NYC nu, avis jag blir. Lilla korven, om du läser det här, örhängen till din kära sistah? :D puss. ds

Utflykt

Det var en trevlig dag

Veckans Nu

Haha, satt och kollade på Speed häromkvällen. Inte för att den redan är värdelös, jag menar, en buss som verkligen gör en ollie över ett bro-gap, men lägg till fransk dubbning också. Hahaha. Tvingade mig själv att se hela bara för att det var så fult.

Samma kväll talade jag även litegrann med min käre far i telefon. Verkar som om vi ska dra till L'Amérique i sommar, och därifrån till El Salvador, sedan tillbaka igen och till slut hem till Sverige. Eller så stannar jag i staterna ett tag, jag vet inte. I alla fall, jag är sjukt peppad. Speciellt över att dra till El Salvador, mitt hemland, my roots änna. Sist jag var där var jag 7 bast och det var i princip inget annat än en väldigt traumatisk resa för mig. Bajsbrunglansiga kackerlackor i duschen, garderoben, byrån, eh, överallt faktiskt, en svartsjuk kusin som alltid försökte skrämma mig när ingen såg, skum mat jag blev dålig i magen utav... Förutom skräcken för kackerlackor som stabilt är kvar har jag mognat så till den grad att jag nu vill ge mitt land en andra chans. Dessutom älskar jag elsalvadoreansk mat nu. Mhm, peppad till tusen.

Innan dess ska jag försöka hinna med en minitågluff i typ Italien och parta litegrann i London. Hur jag ska ha råd med det? Jag tror på mirakel. Baby Jesus?

Annars då, veckans händelser? Fick ett sms av J.B (fransk kompis som har fungerat som inträdesbiljett till det här franska gänget jag har nämnt nu några gånger) som tipsade om nåt ställe som har punkrocktema på måndagar. Vad det värmde i hjärtat! Jag som trodde han var för full för att minnas att jag föredrar rock än hiphop. Gölle! Så jag och Charli drog dit och chillade en stund. Pyttelitet ställe, en Nick-lookalike i baren (minus ganska många tatuteringar though) och NOFX i högtalarna. Så nice! Blev direkt varmt välkommen, en av fördelarna med små ställen. Ska lätt bli stammis där, förhoppningsvis blir det öl där ikväll.

Sedan har vi även det här andra stället, Les Bleuets som ska bli nya haket för oss tjejor. Också pyttepyttelitet, men oj vad det trängdes hetingar sist vi var där när en av parkshape-arna fyllde år (AM, du skulle dött). Svenska hiphopkillar, släng er i väggen. Man förstår att hiphop är stort här i Frankrike, dudsen här vet verkligen hur den stilen ska bäras upp. Eller, jag antar att det är mixen med snowboard också. Snowboardkillar kan nog vara bland de mest stilmedvetna (fåfänga) snubbarna, åtminstone inom brädsportsvärlden. Ögongodis.

Ganska skönt ändå att det råder en avsaknad av "se vad svår jag är"- grej här som det annars är i Gbg och Sthlm, även fast det också innebär engelska fula freaks som härjar runt (förlåt för all trashtalking av engelsmän. Jag gillar verkligen dem, det är inte det, utan helt enkelt att de inte är visually appealing). Kommer att sakna det. Minns Cheap Monday-festen som var nångång i fjol. Alla ville ge ett sken av att vara åh så kulturella, intellektuella, sofistikerade och coola. Dötrist.
Hatkärlek, ständigt denna hatkärlek till vilken plats man än befinner sig på...

För övrigt var det nog historiens bästa kväll på Smithys igår. Nåt liveband som spelade, och de kickade rumpa!! Självklart gav jag mig in i moshpiten, halkade runt på det ölbelagda golvet, såg en snubbe flyga över mig när han stagedivade och fick en armbåge i ögat. Gryyymt!!! Efter spelningen fortsatte kvällen i rockanda och det spelades inte mindre än TVÅ Turbonegrolåtar och en Queens ot the Stone Age låt och ja.... jag var helt SALIG. Åååhhh, jag blir helt lycklig bara av att tänka på det. Underbart. Dessutom har min engelska vän Adam kommit tillbaka hit (han åkte hem till England för att "sort out his life" med sin tjej...och så blev han dumpad. Haha, så dum) så vi ska ta upp våra planer på att starta ett band igen, yeah.

Nu har jag bokat min biljett hem oxå. Känns ganska konstigt. 12 april drar jag hem, den första av tjejgänget som sticker. Vill inte ens tänka på det. Fasen vad jobbigt det var att hitta flyg till Göteborg, så det fick bli Skavsta, Stockholm istället. Hoppas jag kan sova över hos någon där, hade vart himla sjyst.

Hm...har suttit här ett tag nu. Inte för att det gör så mycket, Red Frogbossen gillar att jag är här, haha. Såg till att folk flyttade på sig så att jag fick plats med min dator å skyndade sig snabbt med att ge mig en kopp varm choklad. Åh vilket liv jag lever här, stört. Nu ska jag jobba, efter att ha haft en skön ledig helg. Och igårkväll började snöa på riktigt, fortsatt idag oxå. Äntligen.

Alright, untli next time. Bisous!

Ego-boost, svull, countdown och NY-drömmar

Yeah!!! Äntligen är lovet över, whoaawiee!!! Yes yes yes.
Jag mår så sinnesjukt bra, nu kan jag återvända till nuet. Yeay!!!

Alltså, det här lovet har gått jättesmidigt, inte som förra helvetesjullovet som lätt är med i topp fem värsta veckorna i mitt liv. Uurgh, ryser bara jag tänker på det. Nej nej, det har gått jättebra denna gången, trots att jag har fått jobba båda veckorna till skillnad från t.ex Sofia som bara jobbade ena. Nu i slutet blev det ganska drygt, orkade bara inte ha energi jämnt, orkade inte leka, orkade inte se snorungarna, orkade orkade orkade ingenting. Opeppad på precis allt, motivation utbytt mot hemlängtan. Min säng, mina syskon (min lillebror har börjat prata ju, vill inte missa det!), min mamma och pappa, min skate, min bas...

But not anymore! Har haft ett bra lov med barnen, har stundtals haft det mycket kul med dem till och med. För övrigt, ska jag vara helt ärlig vet jag inte vem jag är längre. Hon som hatade barn liksom, que? Och hon som hatade tecknat, vem tror ni var den enda som skrattade när hon kollade på Cartoon Network med barnen? Och sedan hon som hatade grönsaker, vem tvingade henne att lassa på brocolli på tallriken till lunch? Just det, ingen! R.I.P T-Rex...

Still, lovet, det trista vädret, den avslagna känslan på utelivet... mixen trollade fram så mycket dötid att det enda man kunde göra var att fantisera sig bort någon annanstans (och äta nonstop). Visionera livet efter detta. Det är redan mars, min sista månad som au pair, och det kommer att gå galet fort. Snart står man där och funderar hur i hela friden man ska kunna ta hem allt man har plockat på sig här. Eller nja, innan det kommer jag fundera vart jag ska ta vägen i april, vem jag ska våldgästa och sånt, men det kommer att ordna sig, no probs.

Mest hjärnaktivitet har istället gått till att försöka luska ut vad man ska hitta på till hösten, och där kommer New York-tankarna in i bilden. Tänk, att ha klarat av de här barnen, speciellt mitt dampbarn Jordan, på franska, utan noll expertis whatsoever är en STOR bedrift. Därmed förklarar jag mig själv som supernanny, skamlöst stolt och helt jävla invincible. Jag kan klara av vilket barn som helst! Varför inte dra till New York då, smaka på livet i storstorstan? Har hittat nåt au pair-program där man kan jobba och plugga samtidigt, och har även hittat en skidort som bara ligger 2 timmar bort. Burton ska ha nåt camp där nu i mars, så jag antar att det inte är såå dåligt. Och jag menar, det mesta klår väl vår lilla kulle i Ulricehamn? Storstadsliv, shopping, jobb, plugg och snowboard. Pourqoui pas? Äsch, jag vet inte. Virrvarr.

Nyckeln till glädje, lycka, är att leva just nu, uppskatta det omkring dig. Alla dessa tankar... jag har bara velat bort. Men som sagt, nu är lovet över, nu kan jag återvända till nuet, nu kan jag vara glad igen. Efter att ha unnat mig en hårklippning hos duktiga frisörer, fixat mina naglar, svullat glass och druckit cola med Charli medan vi kollade på bra film, känner jag mig nu redo att få tillbaka mitt liv igen. Kul också att istället för att gå till ett café och betala för att surfa sitter jag bara där gratis och blir serverad! Svenskt fika till och med, kungligt. Bossen här på Red Frog var och shopppade i IKEA häromdagen, köpte knäckebröd, skorpor, falukorv och kaviar som han glatt bjöd på. Otroligt vilka kulinariska specialiteter vi har, man blir ju alldeles tårögd av stolthet. Jag var mycket glad. Jadå, vad ska man klaga på egentligen?

I söndags firades lovslutet, för mig den sista här. Sofia har fortfarande påsklovet kvar, but not me, muahaha! Bjudna till en födelsedagsförfest, en av de franska killarna som fyllde år, sedan till ett, för mig, nytt litet stället där nån snubbe rappade, Smithys och till slut Avalanche. Grymt kul kväll, yeah. Så länge man undviker att gå ut alltför ofta blir det faktiskt kul sedan när man väl gör det. Och nu har det börjat snöa igen, äntligen, och imorgon bär det av till Alpe d'huez, nån ort nån timme härifrån. Spännande. Wiie.


Svennigt värre, GODT!



Tveksama Liliana och Happy Tatty


ps. fy vad gött att Actionpark verkligen blir av på riktigt, yihaa!!!!.ds