December

Mensmage. Bakismage. Förkyld.
En dag som denna skulle man inte tänka tanken att röra ens ett lillfinger. Och verkligen inte att gå ut och åka bräda.

Men. Stort men.
Puder. Pow-pow. Sol. Lördag.
Jag och Linnea kämpade oss upp, trotsade naturens lagar (var på Avalanche igår liksom för vi trodde det skulle fortsätta snöa idag). Fy va bra vi var. Snöade så ofantligt mycket igår, går ju inte att sitta hemma och glo då, hur pissekass man än mår. Dessutom är lördgen den bästa åkdagen i veckan, transferdag, alla turister åker hem.

Så. Puderåkning. Två underbara timmar. Sedan liften ner, bakisäta pizza på Take Away.

Det här är livet.

Känns som december. Ute dansar miljoner tunga snöflingor runt, dekorerar våra berg med vitt glitter. Det vita guldet. Senast det snöade följde ju såklart regn regn och mer regn, totalt värdelöst, men nu, nu är det alldeles perfekt.

Väl nere i byn kommer dock allting tillbaka igen. Fryser och är snorig. Bakis och zombifierad. Det har varit ett par riktigt bra partydagar nu det senaste, men nu känner jag att det får vara nog. 48 timmars rehab tack. Festat varje kväll den här veckan, plus jobbat och åkt bräda. Yes quoi hardcore.

Förutom i måndags förresten. Oxå en puderdag, helt fantastiskt, jag och Linnea som körde järnet. Sedan skedde mirakel på kvällen. Jag lyckades förklara matte på franska för Jordan! Totaljävla bäst är vad jag är. Hade fasat hela degen inför kvällspasset, läxläsning med både Alan och Jordan som väntade, första gången för mig. Egentligen bara diktamen med Jordan, men han ville ha min hjälp i matten då, och ja, fan vilken härlig känsla att ha lärt någon nåt. Inget bråk, ingen tjafs... Han var såå glad över att äntligen fatta lite, kunde lösa uppgifterna själv i slutet, faktiskt var han så glad att jag fick ett fint papper av honom, gölle och precis innan föräldrarna kom hem hann Alan klart med sin högläsning. Fatta, förklara matte på franska! Jag är bäst! Seriöst, hade ingen aning att jag kunde besitta sånt här grymt tålamod heller, tog ju över en timme. Lyckligare människa än moi var nog svårt att hitta den kvällen.

Dagen efter var dock allt som vanligt igen (plus enorm träningsvärk) och nu längtar jag bara tills jag slutar. 1 VECKA KVAR, BOOYAH!

Sure, lite konstigt kommer det ändå att vara utan dem. Ibland är dem de jävligaste barnen på jorden och jag vill skjuta sönder deras små huvuden, men ibland är de bara för jävla goa och jag vill aldrig lämna dem. Antar att barn får en att förstå att det är de små sakerna som räknas. Man tycker att allt man säger till dem bara studsar tillbaka, men sedan kommer de ihåg exakt vilken yoghurt jag gillar, eller vilken är min favoritfärg... När de har ritat "Tati" i skolan för att ge mig den sen på kvällen, eller när de ber mig att följa med mig på bio med dem... Mina kära små skitungar.... Nevertheless, jag tänker aldrig jobba med barn igen. Haha. No No, det här räcker vääääl.

Fattar inte att jag ska snart hem. Galet. Har i alla fall fixat boende i april, till och med två ställen att välja på, asgött. Sedan är min budget ganska safe nu inför det. Tjänade 50€ genom att låta AnnSofie, en tjej som jobbade för Nortlanders förut, bo hos mig en vecka, så det var nice. Gjorde att jag kunde gå på restaurang igen med the frenchies, ni vet den jag berättade om som låg uppe på berget. Självklart sjukt trevligt, trots att jag tappade bort ännu ett favoritörhänge, fan (att göra när jag kommer hem: shoppa!). Snodde en sopsäck, så hemfärden ner gick betydligt snabbare, och farligare, än sist. Slutade med tatty-no-control och is i skorna, men jag antar att jag bjöd alla på ett gott skratt.

Lite nojjigt var det förstås, erkänner, med AnnSofie. Skiträdd att landladyn skulle märka något och sådant, men det gick bra. Gud vad jag har smugglat människor ut och in från den här lägenheten, sjukt att ens behöva göra det. Bäst var det nog när en killkompis var tvungen att klättra ut från mitt köksfönster, springa bakom huset klistrad mot väggen, klättra över en stenmur och hoppa ner i ett hotells innergård för att sedan kuta vidare till sitt. McGyver, haha.

Alors, dags för lite bilder.


när man är skittrött, lite opeppad, lite bakis, å möts av den här synen... ja, då får man faktiskt vända om å sova lite till hemma (klickklick på bilden!)


--------

"Vi är verkligen i himlen" när man väl är uppe blir man påmind om hur värt det är att dra sig ur sängen ändå. den utsikten alltså, som när man ska flyga nånstans. grått och fult nere vid flygplatsen, men sen när man kommer ovanför molnen å ser solen å molnen, det där pirret i magen för att man är på väg nånstans... bästa känslan som finns, å jag fick det där pirret i magen just då.



--------





sååå mysigt, baka kaka å tjöta litegrann. synd bara att sofias värdmamma är dum i huvudet och grovt skällde ut sofia för att vi var där. Bitch! som om vi gjorde nåt kriminellt. å liksom, sofia bor i ett rum på nedervåningen, bara ett litet rum med en säng, så hon får ju använda köket i huset och sånt så va fan? äsch, dumma frenchies



--------


dagen efter kakincidenten hängde alla hos mig istället, mycket bättre. fetbakisdag är vad ni ser här. cheeseburgare, 3 liter cola, kakor, tacos å så film på det. probably den bästa bakisdagen ever. fan vad jag kommer sakna att bo i lägenhet...



Det var allt för denna gången. För övrigt är jag skillad nog att tappa bort mitt franska mobil sim-kort. Well well, såpass kort tid kvar här nu, onödigt att köpa nytt. Alltså, svenska nummret som gäller hädanefter! Och ja, en till grej. Köpt tågbiljett till GBG nu, så lördag 12e april flyger jag till Sthlm och våldgästar Martina fram tills på måndag 14e, hemma kl 20. Tjoho, pepp!

Sköt om er allihopa
Love, Tattiflette

ps. min syrra är i NYC nu, avis jag blir. Lilla korven, om du läser det här, örhängen till din kära sistah? :D puss. ds