Ego-boost, svull, countdown och NY-drömmar

Yeah!!! Äntligen är lovet över, whoaawiee!!! Yes yes yes.
Jag mår så sinnesjukt bra, nu kan jag återvända till nuet. Yeay!!!

Alltså, det här lovet har gått jättesmidigt, inte som förra helvetesjullovet som lätt är med i topp fem värsta veckorna i mitt liv. Uurgh, ryser bara jag tänker på det. Nej nej, det har gått jättebra denna gången, trots att jag har fått jobba båda veckorna till skillnad från t.ex Sofia som bara jobbade ena. Nu i slutet blev det ganska drygt, orkade bara inte ha energi jämnt, orkade inte leka, orkade inte se snorungarna, orkade orkade orkade ingenting. Opeppad på precis allt, motivation utbytt mot hemlängtan. Min säng, mina syskon (min lillebror har börjat prata ju, vill inte missa det!), min mamma och pappa, min skate, min bas...

But not anymore! Har haft ett bra lov med barnen, har stundtals haft det mycket kul med dem till och med. För övrigt, ska jag vara helt ärlig vet jag inte vem jag är längre. Hon som hatade barn liksom, que? Och hon som hatade tecknat, vem tror ni var den enda som skrattade när hon kollade på Cartoon Network med barnen? Och sedan hon som hatade grönsaker, vem tvingade henne att lassa på brocolli på tallriken till lunch? Just det, ingen! R.I.P T-Rex...

Still, lovet, det trista vädret, den avslagna känslan på utelivet... mixen trollade fram så mycket dötid att det enda man kunde göra var att fantisera sig bort någon annanstans (och äta nonstop). Visionera livet efter detta. Det är redan mars, min sista månad som au pair, och det kommer att gå galet fort. Snart står man där och funderar hur i hela friden man ska kunna ta hem allt man har plockat på sig här. Eller nja, innan det kommer jag fundera vart jag ska ta vägen i april, vem jag ska våldgästa och sånt, men det kommer att ordna sig, no probs.

Mest hjärnaktivitet har istället gått till att försöka luska ut vad man ska hitta på till hösten, och där kommer New York-tankarna in i bilden. Tänk, att ha klarat av de här barnen, speciellt mitt dampbarn Jordan, på franska, utan noll expertis whatsoever är en STOR bedrift. Därmed förklarar jag mig själv som supernanny, skamlöst stolt och helt jävla invincible. Jag kan klara av vilket barn som helst! Varför inte dra till New York då, smaka på livet i storstorstan? Har hittat nåt au pair-program där man kan jobba och plugga samtidigt, och har även hittat en skidort som bara ligger 2 timmar bort. Burton ska ha nåt camp där nu i mars, så jag antar att det inte är såå dåligt. Och jag menar, det mesta klår väl vår lilla kulle i Ulricehamn? Storstadsliv, shopping, jobb, plugg och snowboard. Pourqoui pas? Äsch, jag vet inte. Virrvarr.

Nyckeln till glädje, lycka, är att leva just nu, uppskatta det omkring dig. Alla dessa tankar... jag har bara velat bort. Men som sagt, nu är lovet över, nu kan jag återvända till nuet, nu kan jag vara glad igen. Efter att ha unnat mig en hårklippning hos duktiga frisörer, fixat mina naglar, svullat glass och druckit cola med Charli medan vi kollade på bra film, känner jag mig nu redo att få tillbaka mitt liv igen. Kul också att istället för att gå till ett café och betala för att surfa sitter jag bara där gratis och blir serverad! Svenskt fika till och med, kungligt. Bossen här på Red Frog var och shopppade i IKEA häromdagen, köpte knäckebröd, skorpor, falukorv och kaviar som han glatt bjöd på. Otroligt vilka kulinariska specialiteter vi har, man blir ju alldeles tårögd av stolthet. Jag var mycket glad. Jadå, vad ska man klaga på egentligen?

I söndags firades lovslutet, för mig den sista här. Sofia har fortfarande påsklovet kvar, but not me, muahaha! Bjudna till en födelsedagsförfest, en av de franska killarna som fyllde år, sedan till ett, för mig, nytt litet stället där nån snubbe rappade, Smithys och till slut Avalanche. Grymt kul kväll, yeah. Så länge man undviker att gå ut alltför ofta blir det faktiskt kul sedan när man väl gör det. Och nu har det börjat snöa igen, äntligen, och imorgon bär det av till Alpe d'huez, nån ort nån timme härifrån. Spännande. Wiie.


Svennigt värre, GODT!



Tveksama Liliana och Happy Tatty


ps. fy vad gött att Actionpark verkligen blir av på riktigt, yihaa!!!!.ds