Slutet gott... Allting gott

Quoi? Är tights de nya byxorna? Vad hände med sofforna på övervåningen i Arkaden, dem utanför BikBok? Och vart tog Persian Palace vägen, restaurangen vid Drottningtorget? Inte för att jag har ätit där förut, men tänk om jag hade haft lust till det nu?

Det är konstigt att vara tillbaka. Jag lipade litegrann när jag satt själv i mitt rum. Antiklimax, verkligen. Vad fan ska man göra nu? Kändes lite som om mitt liv var över. Som om en viktig del av mig saknades.

Men så kommer man in i vardagen. Tog inte mer än en dag faktiskt. I vanlig ordning Tatty som jämnt är sen till bussen. Missar den ibland. Strosar runt i stan, går in till samma affärer som förut... Och en efter en börjar folk höra av sig. Fy vad kul det är att träffa alla igen!

Så plötsligt känns inte allt så hemskt längre. Det är inte mycket som förändrats, och på något sätt känns det ganska tryggt. Lite sorgligt, men tryggt. Allt är som det ska.

Tryggast kanske är att man vet att man själv har förändrats, åtminstone litelitegrann. Jag var ute och sprang igår, två varv runt Slättadamm, bara en sån sak! Även mina skills i köket har konstigt nog förbättrats, trots det senaste halvårets micromatsätande. Sedan vet jag nu att det finns ett liv efter detta. Till exempel köpte far biljetterna till USA igår, ooohh yeah! Peppad peppad. Och kanske kanske lyckas jag skrapa ihop pengar för att åka ner till Biaritz och hänga lite med the frenchies som byter ut snowbrädan till surfbrädan på sommarn. Hade vart heelt brilliant.

I know, jag är en drömmare. Har alltid vart det. Men ibland händer det att jag lyckas göra dessa drömmar till veklighet. Den här säsongen är bevis nog. Så voila, lite avslutande bilder på min allra sista vecka i Les Deux Alpes - One resort, one spirit (haha, så gay slogan!). Stort stort tack till mina tjejor Charli, Sofia och Linnea. Utan dem hade inte min säsong vart så grym som den varit. YOU RULE!












































Over and out. Arrividerci!

Bienvenida a Suecia

Hade fått för mig av nån anledning att det är smärtsammare att bli lämnad än att lämna. Så är det inte.

På bussen, när allt plötsligt lämnades bakom mig, kom tårarna. När jag insåg att det här var slutet. Jag är alltid så sen med sånt, fattar inte att det är över förrän det är över. Knockout.

Och nu är man i storstaden. Åt på McDonalds. Såg översnygga människor trippa omkring utanför i minikjolar trots kyla och regn. Känns som början, innan jag drog, höst. Har tiden stått still? Jag vet inte. Känns konstigt i alla fall. Kanske också för att jag är fortfarande på resande fot.

Imorgon, då är det slut på riktigt.

I'm on vacation, you can be my parasol

Hum. Bara ett par dagar kvar nu. Skumt. Har varit sjukt kul nu det senaste, så värt att ha haft semester. Har bott hos Liliana sedan måndags förra veckan, och jag fattar inte att jag kan ha sån tur. Hon har verkligen varit bäst, låtit mig bo här gratis, tvättat mina kläder, otrolig människa. Sen har det även varit kul att snacka så mkt spanska, latinamerikansk spanska oxå (hon är från Colombia). Hehe, underbart att höra uttryck man annars bara hör från mor eller far. Jepp, Liliana är min hero.

Solen har dock försvunnit nu sedan tisdags och bytts ut mot regn, snö och allmän gray-ness. Nåväl, får la ta och softa runt då istället och vara glad att jag hade en grym dag i parken sist iaf. Var verkligen supermotiverad, åkte med en killkompis som pushade mig att åka högre, snabbare, och fan, jag vill inte åka hem. Step-upen, mailboxen, halfpipen... precis börjat släppa nu ju! Wellwell...

Hur ska man summera den här säsongen då? IT HAS BEEN AWESOME!!!! Typ nu det senaste, käkat middagar på najsiga restauranger med vänner, festat hårt, åkt järnet, bara njutit av solen. Så jävla vackert här, haft svensk sommarväder i veckor, förstår ni va grymt?! Mitt berg, mitt liv, mina vänner, mina fasta lår och skinkor... Goodbye? Vill egentligen inte. Samtidigt känner jag mig ändå redo för det. Det är dags att vila levern. Haha, ja fan, hur kommer man kunna leva normalt efter detta?

Det är så mycket jag kommer att sakna. Mjölken, att bo i egen lägenhet, promenadavstånd till allt, snowboardåkningen... Blev inte så pro-duktig jag hade tänkt att bli, men jag har definitivt utvecklats, speciellt med tanke på att jag faktiskt inte kunde åka bra alls överhuvudtaget när jag kom hit (något jag insåg här). Lärt mig åka riktigt, åkt puder, pipe och sånt för första gången i mitt liv, allmänt fått brädkontroll. Så mycket kvar att lära dock, vill åka mer mer mer.

Och sedan har vi franskan oxå. Blev självklart inte expert, but hey, käkat middag med frenchies och kunnat konversera, inte illa änna, folk tyckte till och med att jag var ganska duktig. Åååhh, vill inte tappa det!!!

Mitt liv i Göteborg, vem var jag där? Jag har lärt mig så mycket om mig själv här, utvecklats personligt, och ärligt talat är jag lite rädd att komma hem igen. Rädd att förlora mig själv igen. Rädd att känna tomhet, meningslöshet. Igen. Här har man känt sig glad, lycklig, uppskattad, njutit varenda sekund av sitt liv. Nåja, nästan, när inte vissa små skitungar var i närheten, hehe. Nämen jag vet inte, det här lät flummigt, sorry.

Men aja, allt har ett slut och det är hög tid att vända sida och börja på ett nytt kapitel. Ta tillvara allt jag har införskattat här och försöka bygga vidare på det, försöka använda det på något sätt. Ser fram emot det. Och jag vet att grymma tider väntar mig, alla resor jag planerar att göra. Stockholm, London, USA, El Salvador, Canada(?)... Vad jag ska hitta på till hösten får jag ta när det kommer, men fram tills dess kommer jag att fortsätta min journey, see the world with my eyes and with my soul.

Jag är sjukt peppad på att komma hem faktiskt, längtar hårt efter att träffa er alla igen, kommer bli niiicceee!! Tack för att ni har tagit er tid att titta in här, känns skönt att veta att man inte är helt bortglömd, ni förstår inte hur mycket era små kommentarer har betytt för mig. MYCKET! Hehe. Jag ska förresten behålla den här bloggen för mina kommande resor, får nog ta och byta namn bara. Alltså kom gärna tillbaka.

Nu lite bilder

Häromkvällen var jag, Sofia och George på nåt ställe och kollade på ett punkband som spelade. Yes, själklart jag som lurade dit dem, haha. Skitskoj, blev så otroligt taggad...


...så det som egentligen skulle bara vara en öl blev ganska mycket mer. Och grymmast av allt var att jag blev sminkad, hoho. TURBOJUGEND!


Riktigt grym kväll. Alltid roligt oxå att träffa på så här snygga människor. Haha. Förlåt, men som jag nämnt så många gånger förr, englishpeople, what??


Tyckte det blev ett bra kort.


En annan kväll hade min kompis Andy spelning på baren Santa Fée. Spelade blues, såå coolt!


Nu i slutet tänkte jag satsa lite, gav mig på slopestylen. Finns två hopp som är ganska små, lite svårt att se på bilden, men iaf, jag och Linnea tänkte att äsch,det där kan väl inte vara så svårt... BAD IDEA! De var visst skitstora och man behövde en helvetes fart... jag försökte och BOOM, KRASCH, AAAJJ. Landade typ 50 cm från hoppet, alltså uppe på platten, som en liten säck potatis. Måste sett SÅ kul ut! Jag skrattade åt mig själv iaf och kravlade mig bort därifrån, en mosad rumpa rikare. Yes qoui!


En dag när jag var i spelhallen med barnen såg vi detta. Minstaste ungen som sköt sönder zombies på spelet House Of The Dead. Och han verkligen ägde! Bara köttade, haha, sjukt imponerande. Vilt.


Och sist en liten randomgrej jag såg häromdagen. Om man översätter står det i princip "Tennis reserverad för marmotter(bävrar)". Hehe. Ok, lite lame kanske, men jag skrattade.

Yeeaas babys, nu ska jag käka avslutningsmiddag nånstans, men vi ses snart!!

PUSSPUSSKRAMKRAM TJOHO NU KOMMER JAG SNART HEM!