Slutet gott... Allting gott

Quoi? Är tights de nya byxorna? Vad hände med sofforna på övervåningen i Arkaden, dem utanför BikBok? Och vart tog Persian Palace vägen, restaurangen vid Drottningtorget? Inte för att jag har ätit där förut, men tänk om jag hade haft lust till det nu?

Det är konstigt att vara tillbaka. Jag lipade litegrann när jag satt själv i mitt rum. Antiklimax, verkligen. Vad fan ska man göra nu? Kändes lite som om mitt liv var över. Som om en viktig del av mig saknades.

Men så kommer man in i vardagen. Tog inte mer än en dag faktiskt. I vanlig ordning Tatty som jämnt är sen till bussen. Missar den ibland. Strosar runt i stan, går in till samma affärer som förut... Och en efter en börjar folk höra av sig. Fy vad kul det är att träffa alla igen!

Så plötsligt känns inte allt så hemskt längre. Det är inte mycket som förändrats, och på något sätt känns det ganska tryggt. Lite sorgligt, men tryggt. Allt är som det ska.

Tryggast kanske är att man vet att man själv har förändrats, åtminstone litelitegrann. Jag var ute och sprang igår, två varv runt Slättadamm, bara en sån sak! Även mina skills i köket har konstigt nog förbättrats, trots det senaste halvårets micromatsätande. Sedan vet jag nu att det finns ett liv efter detta. Till exempel köpte far biljetterna till USA igår, ooohh yeah! Peppad peppad. Och kanske kanske lyckas jag skrapa ihop pengar för att åka ner till Biaritz och hänga lite med the frenchies som byter ut snowbrädan till surfbrädan på sommarn. Hade vart heelt brilliant.

I know, jag är en drömmare. Har alltid vart det. Men ibland händer det att jag lyckas göra dessa drömmar till veklighet. Den här säsongen är bevis nog. Så voila, lite avslutande bilder på min allra sista vecka i Les Deux Alpes - One resort, one spirit (haha, så gay slogan!). Stort stort tack till mina tjejor Charli, Sofia och Linnea. Utan dem hade inte min säsong vart så grym som den varit. YOU RULE!












































Over and out. Arrividerci!