Faktiskt.

Hahaha! Okej, nu sitter jag här med en öl trots allt, ironiskt nog eller vad man ska säga. Det här började jag skriva för några minuter sen:

Många av er tror att jag inte gör så mycket mer än att bara döda hjärnceller med alkohol hela tiden. Jag har full förståelse för det. När jag läste igenom mina inlägg insåg jag vilken fylleblogg det har blivit. Men jag festar faktiskt inte hela tiden.

Sedan blev jag avbruten på grund av möte (uh huh, you see!).
Och några minuter senare har man en kall i handen. Haha.

Jag brukar faktiskt inte dricka på själva kontoret. Och jag har faktiskt ett kontor att gå till där jag, tro det eller ej, jobbar arslet av mig. Det är väl lite det som är grejen, när jag väl skriver skriver jag mest om det som inträffade senast, vilket brukar vara nån fest. Ledig tid = Helg = Söndag = Bakis.

De senaste veckorna har varit hektiska. Deadlinen pushades gång på gång, inte förrän igår gick 9.3 in i print. För mig betydde det att jag fick pusha mina egna deadlines med skolan, så nu finns det en hel del att ta igen. När det är så känns det så jävla jobbigt, mitt huvud är nära att sprängas, får sån lust att hoppa av skolan så att jag kan andas lite. Spelar ingen roll hur hårt jag sliter, jag vet ändå att det tar aldrig slut, att nästa vecka finns det ännu en grej jag kommer halka efter på. Sedan med tanke på att jag heller droppar något än att göra det halvtaskigt... det funkar inte riktigt. Känns sjukt att jag kämpar för att få ett simpelt G när jag vet med mig att jag aldrig haft problem att få högsta betyg förr om jag bara velat. Och jag vet med mig att jag kan göra så jävla mkt bättre på de här kurserna, jag har gjort vissa av grejerna förr, men damn, orken! Orken och tiden.

100% skola samtidigt med 100% jobb. Uuuurrrgggghhhh.

Samtidigt vill jag ju göra detta. Jag vill ju bli grym på webb, samtidigt som jag vill göra ett perfekt jobb på Method. Aldrig förr har jag jobbat så hårt som jag gjort här, shit, bott på kontoret verkligen, frukost lunch middag här, inte långt ifrån att faktiskt snegla på soffan och fundera på om man ska övernatta här. Jag är längst ner i näringskedjan, den lilla praktikanten, men jag är fast besluten om att klättra uppåt. Jag ska bli oumbärlig. Och vid vissa tillfällen känner jag mig nödvändig, speciellt när ADn inte är här så ofta, som idag till exempel när Bex hade en photoshopfråga, eller när Ras behövde få nån loggo fixad. Jag är ju den enda här inne som kan hantera PS, Indesign och Illustrator, moaha!

Ta ut saker i förväg är aldrig en favorit, men jag har en känsla av att jag kommer vara här ett tag. Hoppas på det i alla fall. I'm down with Method. Opålitliga jävlar ibland, haha, men jag hoppas på att snowboardåkningen verkligen blir av imån. Mayrhofen, pepp!

Förresten, jag kommer att vara i Sverige från 4-18 januari, bara så ni vet, så jag hoppas verkligen jag får träffa de flesta innan jag drar ut på äventyr igen.

Nu ska jag cykla hem i regnet, blä. Synd att jag inte kan använda mina Dr. Martens jag köpte idag, måste testa dem först å kolla att de passar me de flesta outfitsen. Tror jag kommer behålla dem ändå iförsig, hehe. Woho, shoes, I love shoes. Ciao!


(ps. anledningen vi drack öl var att det har blivit "maktbyte" inom Method. förhoppningsvis blir saker lite stabilare nu... opá! )