Face The Waste

2009-06-26 - Municipal Waste @ Close-up. FOTO: David Johansson/ROCKFOTO

"This song is about alcohol"
Hahaha, S_E_R_I_Ö_S_T, hur bra kan det bli egentligen?
Och sedan:
"This song goes out to all the true headbangers out there, that wake up tomorrow with a sore neck..."
(oh yeah, visst fan gjorde man det. Ville knappt att Jack skulle röra mig morgonen efter så mör man var i kroppen, haha!)

Som Rockfotos rubrik lyder på deras recension av spelningen – Municipal Waste var verkligen Metaltowns enda sanna partystartare. Trodde aldrig jag skulle säga nåt sånt här, men det var nästan föör intensivt. Vi publikare kämpade tapert, men inte ens den hårdaste killen pallade av att röja hela tiden. Jag dog, kunde knappt andas, och jag ville ville ville så gärna mosha tänderna av mig under Beer Pressure och Headbanger face rip, men jag kunde seriöst knappt andas så andfådd jag var efter endast en låt. Circle piten var ibland alldeles för gles vilket gjorde att man sprang ännu snabbare = onödigt slöseri med energi.

Här ser man hur trötta alla börjar bli, haha.



Everything just went out of the system, all aggressivitet å allt negativt, all energi och en sjujäklars massa kalorier bara poff, borta efter den här spelningen. Världens bästa träning I might say.

Det fina var oxå den att bandmedlemmarna var riktigt sköna och roliga, skämtade och skapade en skön och personlig känsla på spelningen. " Why can't we play on the main stage? We can rap to metalshit too! (refer to slipknot typ) " och så körde de en ful rapversion på en av deras låtar, hehe. Sköna, jävligt snygga, och bara tokröjigt och kul spelat – glider lätt in på topplistan över årets bästa spelningar.








Slipknot avslutade sedan fredagskvällen på Metaltown. Jag har sett dem förr så det gjorde in såååå mkt att vi hade ganska kassa ståplatser men hade ändå gärna velat se bättre. Visst ville man mosha oxå, men all energi försvann med Municpal och dessutom pajjade min väska. Jack hade fått bära den och plötsligt såg jag i ögonvrån hur han knuffade bort folk och sedan skrek till mig VÄÄSKAN! På en sekund var jag nere bland folks smutsiga skor utan att tänka på tramprisken och lyckades rädda min väska med allt värdefullt innehåll (läs: smink). Pheew, tuur....

Iaf, ridån gick ner med låten Spit it out, klassikern jag hade peppat mest inför. Kolla videon, hur myspys ser det inte ut när alla sitter på huk, förväntansfulla till tusen, för att sedan låta helvetet bryta loss? Det var underbart, jag skrek åt folk att de skulle sätta sig ner innan Corey förklarade vad som skulle hända, hihi. Hela bananpiren bara gungade, förstår ni hur mäktigt det var???!!!

Aaah, underbart, god bless spelningar, jag älskar det. Hade gärna velat se The Haunted på nära håll oxå men fick nöja mig med att headbanga uppe på bron i lördags. Pennywise, Raised Fist och Suicidal Tendecies var annars inget att leka med i torsdags på West Coast Riot, även den dagen med strålande sol och glada människor på bananpiren. Lite avis på att Katta fick rocka loss uppe på scen med Suicidal, men är glad att jag åtminstone fick THE NOD från balla tjocka trummisen när han strosade omkring på området. YEAH!


- ett gäng glada festivalare på WCR


- tokpeppen

Yes yes, där var min lilla sammanfattning av Göteborgs bästa vecka på hela året; födelsedag, spelningar och en massa kärlek. Hur bra som helst. Längtar redan tills nästa år...

Nu ska jag sova, natti!