Oj då!

Nu fick jag en släng ångest bara sådär. Som när man känner en svag pust av bajs när man sitter på vagnen. "Kände du det?"

Och så är det borta lika snabbt som det kom, oidentifierad avsändare.

Vad fan ska man göra? Vad gör jag och varför? Varför ska jag plugga för? Jag vill ju ändå inte ha ett "riktigt" jobb. 9-5, ha en lägenhet, tjäna pengar, ha ett "bra" jobb.

Men samtidigt. Jag vill inte vara au-pair för resten av mitt liv. Eller inte räjsa runt med en städvagn på volvo, försöka få toaletten nån precis har varit inne i och göttat sig big time efter att ha ätit lite väl mkt tex-mex 6 timmar tidigare kliniskt ren.

Jag vill heller inte leva hos mor för resten av mit liv heller, hur bra möjligheterna för att skärma av huset i två än är. Soft ett tag, jobbigt i längden.

Man vill fortsätta leva rövare. Resa land och rike. Aldrig bry sig om morgondagen.

Jag fattar att det är bara rädslan igen som spökar. Bajspusten. Känslan jag hade när jag var på väg hit igen efter sju månaders dekadens, fylla, stress, oförutsägbar vardag...

För jag har ju haft det jävligt bra. Vart hemma i åtta veckor och två dagar nu. Hoppas på godkänt på kurserna vilket är mkt troligt, hoppas på att jag kommer in på gu till höst vilket är mkt troligt det med, hoppas att pengar verkligen inte kommer att bli ett problem vilket det säkert inte kommer att vara och hoppas att jag inte blir uttråkad och ger upp, nåt man inte vet förrän hösten pissar ner på en.

Men inte behöver man vara rädd. Det löser sig alltid.

"Finns det pop finns det hopp" som E så fint sa (pop som i ollie). Yezz, den här gången finns det mer hopp än vanligt.

Och tänka sig, singelpinglan 4 ever har gått och ändrat status till In a relationship. Vafan hände? Hahaha! Ninjasnabbt ju, bara vart hemma två månader. Siiick! Det var ju inte särkilt planerat, hade mest tänkt hänga och flänga som vanligt i sommar, random o.n.f's och summerflings typ, egentligen. Allt tack vare att söta killen nr 1 på high hats-spelningen försvann ur mitt sikte och söta killen nr 2 drog till sig min uppmärksamhet, var envis och ansträngde sig för att träffa mig + köpte mig bakiskäk andra gången vi hängde. Slående koncept.

Såg förresten söta killen nr 1 för nån helg sedan på Sticky. Kände igen honom på hans tatueringar (stalkade fb-bilder) för egentligen kom jag inte ihåg hans ansikte. Han var visst inte så söt i nyktra ögon och det säger det inte bara för att säga, it's true! Kortare än vad jag mindes honom oxå (lika lång som jag!), inte hett. Alltså är jag mycket nöjd hur allt blev till slut, haha...

So there you have it, en liten skvätt livsfilosoferande och en kort update om min osannolika status. Ha!




Pepp inför Sthlm nästa vecka!! Trist att missa min debut som dj, trist att inte riktigt veta hur jag ska lösa me boendet där.... annars pepp pepp! Hihahoho!!


Ciao, tatatatatatatty