1 timme innan deadline...

... och jag har fortfarande inte skrivit ett smack. Jävla skitkomplettering till Medieanalys-kursen. Har sån lust att bara skita i den. Ska jag skita i den? Bajs.

Det har vart en skum kväll. Genusfrågor, skejtaren som dog och research om acne. En härlig röra av spretig information kombinerat med mensvärk som inte peppar koncentrationsförmågan för fem öre. Jag vill lägga mig ner och dö en smula med min uppvärmda vetekudde tryckt mot magen. Åh, hade inte det varit grymt att ha kunna koppla vetekudden till datorn med usb så att den hålls uppvärmd? Kanske inte just vetekudde, inte kul att vakna upp i lågor om den råkar bli övervarm, men själva konceptet? Orkar inte springa ner till micron för sjuttielfte gången nu änna...

--

Sedan senaste inlägget har vardagen mest bestått av kneg, trötthet och besatthet över att få bort min förbannade acne. Såhär på sommaren är det så jävla oundvikligt, sminket rinner av bara man springer fem meter till bussen och man är ständigt pressad på att följa med ut och bada och hålla på med vänner. JAG. HATAR. DET.

Det kanske inte ser mycket ut för världen men tänk dig att du vaknar upp med en stor röd finne på näsan, helst en dag du absolut inte skulle vilja det. Inte så sexigt va? Nä, du ser ut som en jävla pajas. Multiplicera den känslan med 10 så kanske du förstår hur det känns för ett pizzafejs som jag. Sålänge jag sminkar mig ser man knappt nånting, god bless makeup, men om man nu skulle ta ett dopp i Sillvik kan man ju lika gärna gå å drunkna än å komma upp till ytan och blotta fanskapet.

I hate my life.

Jag vet jag vet, kunde vart sååååå mycket värre, och jag är glad att jag slipper meteoracnen vissa får, ta i trä, men nu är det som det är och det är fortfarande fult. Alltså, egentligen kan jag bara deala med det, lugnt, men nu när man har en kille som gärna sover över är det svårt att gömma sig. Acnen är där hela tiden, som en liten djävul på axeln som viskar en i örat om hur ful jag är när jag sover, när jag vaknar, när jag tvättar av sminket efter en kväll på krogen... På tio minuter går man från smashing hot mama till besvikelse och man får se förvandlingen step by step i spegeln. Ful - Snygg Ful -Snygg. Och han får se det med. Fan. Jag spyr varje gång jag ser mig själv i spegeln, ett ansikte attackerad av mördarbin, så varför skulle inte han göra det? Det suger att vara defekt.

Oops, nu är det inte mycket tid kvar till deadlinen. Fan. Okej, behövde bara ventilera sånt här som ni lyckligtvis slipper känna i er lilla perfekta värld av flawless complexion *ja e int bitter....* Förlåt, hatar er era as. Litegrann bara :)

xoxo, pizzafejs