In the mood

Lite bilder från förra helgens photoshoot för Sainas kollektion DISCIPLINE.
Jag ber om ursäkt för den dåliga kvallen på bilderna men inte mitt fel, blir nog bättre om ni klickar på dem *damn you blogger!*
Strax innan gryningen var vi på plats ute i Kungsbacka, i blåsten och regnet som pissade ner. Inte som planerat, men blev riktigt schysst ändå, eller vad tycker ni? Sjuhelvetes kallt and all men kul som fan! Saina Koohnavard, min darling, håll utkik efter hennes namn, är helt övertygad om att hennes små designerhänder kommer utföra stordåd! Fotograf var Sara Löfwander, även hon en mycket begåvad kvinna som helt säkert kommer att hamna på modebiblars redaktioner. Predictions over and out, amen!

Dammit, hade skrivit ett inlägg igår, orkar jag skriva om? Okej, lite.

Iaf, hade pre-tentaångest igår, klassikt att vilja blogga då ja. Var skitstressad, konstig i magen (är fortfarande det, plus att jag verkat fått nån sorts allergisk reaktion mot nåt. orka.) och så var jag allmänt efterbliven tack vare bravaderna i Köpenhamn. Jag dricker inte alls mycket nuförtiden, händer att man tar sig en sup 1 gång i månaden max, så den där romen, vinet och cidern gjorde ju sitt kan man säga. Har dock kommit på den heeeelt briljanta idéen att dricka vatten lite då och då för att motverka minnesluckor i tid och otid. Smart tjej! Lite därför jag inte dricker så ofta, dels av ekonomiska skäl och dels för att det är så oerhört jobbigt att däcka i tid och otid, främst när allt håller på att bli som roligast. BOM! Game Over! Mycket ångestframkallande, ovärt.

I vilket fall som helst, Köpenhamn, jag drack vatten ja så jag däckade inte i otid, utan bara efter att ha suttit inne på donkan på kph's centralstation x antal timmar. haha, såna jävla bums man kan vara! Vi hade egentligen fixat övernattning hos några från bandet Johnny Nigthmare som vi förfestade hos tidigare under kvällen, men eftersom vi valde att hänga med Deadboltgubbarna till alltför sent/tidigt blev vi nekade vår plats. Fail. Värt ändå, jag hade ju sett fram emot den här spelningen så länge, var så sinnesjukt peppad på att se Deadbolt, så när de visade sig vara ett par supersofta gubbar som ville bärsa med oss efter giget säger man ju inte nej. AWZUM!

Asså, helgen blev så oerhört mycket bättre än förväntat! Övernattning i Lund hos min kära Linnea jag inte sett på länge och försök förstå lyckan när hon, efter ett par lyssningar, föll för Deadbolt! Yes! Helt underbart med människor som kan ta till sig ny musik, makes my day. Och för en som gillar Tiger Army är steget inte långt till Deadbolts genialiska voodoobilly. Med låttexter som "I'm so crue, so cruel, I eat dead rats" och "Get off my train! I dash you with gasoline!" till lugn surfgitarr är det svårt att hålla sig för skratt.



Inte ofta jag lyckas övertala folk att följa med mig på spelningar så detta var verkligen DOUBLE AWZUM då även Marika hakade på. Och sångaren Harley från Deadbolt var så störtskön, delade med sig av sina erfarenheter om det här med att få in en ny medlem i ett band och sånt och berättade att han själv jobbade med att lära upp nån om han trodde att personen ifråga skulle göra sig bra i bandet i längden. Aaaw, med tanke på hur stressad jag är över bandet jag har börjat spela i så, jaa, it gave me hope man, it gave me hope.

Äventyren i Kph slutade sedan med att jag mötte upp Linnea vid stationen då vi hade råkat tappa bort varandra (lite dåligt samvete över att hon vandrade runt själv i staden ett antal timmar, orutinerat!), och vi plankade på tåget till Malmö. Första gången jag plankar, låtsades vara spysjuk så att vi kunde sitte inne i toan så länge som möjligt, haha. Good times! Älskar såna här små äventyr!

På tal om det här med bandet. Måste erkänna att jag känner att jag än en gång har jag tagit mig vatten över huvudet genom att bli medlem i ett band som egentligen är för bra för mig. Efter ett antal repgånger beslöt de sig för att ha med mig, trots att de hade testat en annan tjej som var betydligt bättre än mig. Hon saknade dock engagemanget tyckte dem, så de tänker träna upp mig som fan istället. Haha. Bass playing Boot Camp nu alltså, shit. Men ja, jag tror det ger mig lite ont i magen alltså, jag vill det här så så gärna! Prestationsångesten är total.

När kommer man lära sig att slappna av? Släppa allt-eller-inget tänket å bara köra på ändå? Jag borde nog sluta tänka överhuvudtaget... Aja, antar att det handlar om att stärka självförtroendet, eller bygga upp det där detta saknas på nåt sätt. Blir nog bra det, det kommer att vara värt det.

Jag är sjukt smickrad ändå. Jag har längtat efter något sånt här så länge, jag vill jag vill, och jag fattar inte att dem tänker ha tålamodet att vänta på mig. Så sjukt fint!! Har redan börjat fantisera om spelgig på små obskyra orter, med trånga bilresor å övernattningar på smutsiga madrasser på nåt golv hos nån random människa, hahaha! Myspys deluxe!



Aja aja, det blir nog bra. Och tentan gick la sådär, möjligt G, men fan på gränsen isåfall. Suck. Trots det har det vart en go dag, var precis och såg Ruiner på Fängelset.

November mina vänner, fan vilken bra månad. Många grymma spelningar, många små roliga påhitt– vinden har definitivt vänt till det bättre.

Puss!