Nihilistic Visions

is this a waste of time
writing down what's on my mind?
is this the way out?

- Dirty Tactics
(http://www.myspace.com/dirtytactics)


Undra om du nånsin läste här. Undra om du nånsin brydde dig. Trots att jag bad dig att visa det om så var fallet var det svårt att se det.

Klart man undrar hur saker hade sett ut ifall jag hade gjort andra val. Jag kan bli lite väl dramatisk ibland, ta saker mer personligt än nödvändigt kanske, och kanske var det dumt av mig att inte ens säga hejdå på riktigt. Från min sida hade jag dock blottat mig tillräckligt, mer än vad jag nånsin gjort förut, tyckte jag.

Jag väntade på svar från dig, så jävla jävla länge. Ett livstecken, ett sketet mail eller vad som helst, bara något som visade att du brydde dig.

Inget fick jag höra från dig.

Och på nåt sätt blev jag inte förvånad. Inte egentligen. Jag ville så gärna bli motbevisad, ville ha fel, så det blev en bodyslam trots allt att försöka tackla det i ensamheten. Va naivt av mig att hoppas!


Kvällar som denna får jag fortfarande för mig att allt var en missuppfattning. Tänka att om jag inte hade gått och blivit ihop med en käck självmordsbenägen partyknarkare hade vi kanske rett ut allt. Den lilla bit av mig som krampaktigt klamrar sig fast vid verkligheten tar dock försiktigt loss ena handen från sitt grepp och bitchslapar mig rätt i ansiktet. "Nej Tatty, skärp dig för fan!".

Jag lyssnar på de låtar jag lyssnade på då, om och om igen. Tror jag är inne på sjätte eller sjunde repeat. _Vill_ tycka synd om mig själv, vill vara låg så att minsta lilla kan kännas hur stort som helst. Vill tycka att jag har haft otur, precis som vissa andra också tycker. När inte ens den som verkar vara The Perfect Match orsakar inget annat än blod och olycka, vad fan har man kvar att hoppas på?


Buhu me. Not. Den som gapar efter för mycket får hela käften full med tårta eller hur går uttrycket? Ja jag ska knipa igen nu, sova ut, och vakna imorgon alldeles tokpepp. Repa imorgon med Phil the Drill och på söndag med hela bandet. Jag har ersatt mitt just nu fattiga kärleksliv med bubbel över att tillhöra en ny familj, och det är ju inte så tokigt det heller. På måndag är det sista gången jag spelar med Loud Girls-bandet, men förhoppningsvis kan vi fortsätta spela nästa år också. Vad det kommer bli av med just det bandet vet jag inte, vi är ganska olika varandra så vi får se, men kul träning är det iaf. Hey, bara så ni vet, när jag blir skitduktig på bas ska jag starta ett doom/sludge-band, headhunta någon som kan sjunga lite som Nate Newton (Doomriders, Converge), och sen mangla sönder din högtalare. Vill du vara med kan du börja flexa dina gitarrfingrar redan nu, du har sisådär 2 år på dig (rimlig tid? förhoppningsvis går det mycket snabbare, men jag vill verkligen vara tokgrym då). Holla!

Så, love or dreams? Efter min första spelning, om den går bra, kan jag banne mig dö lycklig. Jag som lever för att gå på spelningar, hur kommer det då inte kännas att stå på andra sidan scenen? Då kommer jag att ha checkat av det mesta från min lista, mer eller mindre. I för sig, punkten "Vara med i en serie" skulle jag dock vilja göra om. Borde ha formulerat mig bättre, typ "Medverka i en framgångsrik serie à la Friends eller liknande. Något bra". Andra Avenyn kändes ju lite fööör B faktiskt. Plus att jag fick ha slöja. Haha, oh the irony!

Give me something good to die for, something sweet to throw away.

Den här gången ska jag inte sabba det.


ps. Jag kom in på kursen Förberedande Franska, en halvfartskurs som börjar nu i vår. Yeay! Franska, inte så metal kanske, men det är inte kort hår heller, haha. Fy va kul det ska bli att komma igång med franskan igen!!!!. ds.