"But yeah, It's snowing outside..."

Det börjar bli vardag här, och mina vänner, vardagen här är knäpp. Tänk er Big Brother-light, fast utspritt över en liten by. Typ.

En vardag fylld med eufori över all bra snö som dumpat det senaste, smärta efter alla slams i parken, ångest över vad man lyckades åstadkomma föregående kväll i alkoholens skimmer, lycka när man har haft en bra dag med barnen, frustration när man inte haft det och glädje när man sitter och myser med kompisar medan man kollar på film och mölar i sig chips.
Det är ett bra liv.

Kanske är det just därför man ibland kan få panikattacker när man märker att tiden går på tok för snabbt. Hur ska man kunna leva ett normalt liv efter detta? Jag försöker låta bli att tänka på det, försöker göra det bästa av varje dag, leva i nuet? Funkar ganska bra. Då och då händer det att jag kan sitta och undra är detta det som krävs för att man ska vara lycklig? Begränsad tid? För att man ska uppskatta sin vardag? För att man ska våga göra något annorlunda?

Får mig att tänka på 55DSL, ett klädmärke vars ad's är brillianta enligt min mening, där de förespråkar just att leva. "Live at least 55 seconds per day" och så någon cool bild på nåt par som kombinerar hångel med något våghalsigt, som till exempel fallskärmshoppning (ehm...utan fallskärm). Ett par som lever sin dag till fullo, adrenalinkickade till max, fastän det handlar om ett ögonblick inte längre än en minut. Man kanske inte behöver vara så radikal förstås, men ja, ni fattar poängen. Jag är fast besluten om att det alltid finns något man kan göra, litet eller stort, som gör just denna dag olik igår, vart man än befinner sig. Försöka går ju iallafall...

Do You live at least 55 seconds per day?





Förresten hade jag namnsdag i lördags för första gången i mitt liv. Hurra! (glömde iförsig bort det, haha).