'cause I want it all?

Franska fakta:
1) Fransoser är sjuuuuuukt sega. 2 veckor och tusen påminelser senare men fortfarande inget internet hemma. Mon dieu...
2) Fransyskor är läskiga, i alla fall mammorna. Temperament? Check. Schizofrena? Check.
3) Om du inte gillade ost förut kommer du definitivt göra det efter en vistelse här.
4) Slutligen, jordgubbssylten Bon Maman klår Önos så så hårt. Beroendeframkallande? Socker-rehab nästa!

Ja, sockret, herregud. Hade en rejäl sockerdipp häromdagen (jag kallar det dipp när jag inte lyckas hålla mig ifrån sötsaker) och tryckte i mig 1 crépe med Nutella och grädde som efterätt till frukosten, 1 crépe med Nutella när det var mellanmålsdags med Alan nån timme senare, plus nån slags kaka, och sedan pain au chocolat när jag kom hem och på det skorpor med sylt. Ja, min sylt-addiction kan börja igen. Har lyckats hålla mig ifrån det nån månad, inte bett om en ny burk sedan den förra tog slut, men förra veckan kunde jag inte låta bli att skriva upp det på Mireilles att-köpa-lista. Jag är mastodontsjuk. Det är synd om mig. Medan kompisen Sofia gick till doktorn har jag valt att kurera mig med tröstätning. Bergis på att det kommer att funka...

Hatar att vara sjuk. Hatar att nästan hosta upp inälvorna jämnt. Trots det har det varit riktigt chill. Jag och Sofia, de två sjuklingarna, har suttit på olika caféer och druckit kaffe och solat oss hela dagarna, filosoferat över våra liv här.



Bästa dagen var nog när vi tog liften upp till berget och satte oss på Le Pano Bar, där en snubbe spelade goa klassika latinska sommarhits på akustisk gitarr som fick en att tänka på värme, svajande palmer och mojitos i Havannas solnedgång. Eller på mina släktfester. Alltid när vi har släkt-gathering tar min styvmorfar fram gitarren efter middagen och spelar just de låtarna. Samma låtar. Alltid. Och alla sjunger med. Ganska trevligt faktiskt. Vad kan man säga? Vi är en typisk latinsk familj.



Då och då kommer man på hur äckligt bortskämd man är. Det är alldeles för enkelt att bli det här. Ta till exempel killarna. Tänk dig detta scenario: Du är ute någon kväll med dina kompisar. Därborta i hörnet spanar du in en riktigt fräsch kille, och du tänker "Han vill jag ha". Done! Dagen efter kan du skryta för dina kompisar att du fick honom. Det är nästan för löjligt enkelt. Man får i princip precis den man vill ha. Och utbudet av snygga killar är inte direkt något man kan klaga över här. För det mesta (om man räknar bort de korkade brittiska turisterna som envisas med att klä ut sig v-a-r-e-n-d-a kväll. Nej, Fred Flinta är inte sexig! Eller de sliskiga italienarna. Huga!).

Ändå är man aldrig nöjd. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Man tröttnar på hela ragga-cirkusen, skaffar sig en snubbe, men nähäpp, det här var visst tråkigt efter 1 vecka. Seriöst, vad är det för fel på en? Tydligen spelar det ingen roll vart man än befinner sig, vissa... ehm... "problem" är helt enkelt universella. Tack, då vet man det.

Tra-la-la. Har "jobbat" oerhört lite denna vecka. 1 kväll och en halv dag. Perfa väder men man har inte kunnat åka något. Störande. Och just nu har jag tråkigt. Alla jobbar. Nåja, jag har åtminstone fått min skinnjacka nu. Yippie! Ciao.