Oi Oi!
Idag fyller jag en månad här i La France, wooohooo!
Och imorgon är det sista dagen på barnens lov, woopa!
All time high, for sure. Mår super, allt känns ljusare, min switchåkning har förbättrats avsevärt, jag har hittat en ny kärlek i tidningen WAD (shit va bra den är och det bästa är den är både på eng och fra) och min franska är lite bättre.
Jag klarade det.
Jag tog mig hit.
Och jag är fortfarande kvar.
lördag 5 januari 2008
1 Månad!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
gött mos! happy t-day
Klart du du kommer klara av det där. Se till o njut lite extra i snön nu för här hemma är det gamla vanliga goa Jöttebörj slasket.
Tjenixen!
Hej Tatty,
passade på att läsa lite (det är alltid upplyftande att snoka i andras liv tänkte jag, ända tills jag såg bilden av ditt öra). Förstår att du numera längtar efter egna barn... Jag avundas att du verkligen lär dig franska, det skall jag också göra (en vacker dag, det måste verkligen vara en vacker dag). Förstår inte att du tvivlar på ifall du kommer att stå ut, du har ju en vilja av stål!
Tack och lov så slutar inte mitt lov förrän den 21 jan, jag är en lyckans ost. Dessutom har jag en svår uppgift: att ta hand om två guldfiskar som jag fick i julklapp (Kålle och Ada). Det är inte de lättaste, men de håller sig åtminstonde i burken och en IQ-nivå motsvarande en fiskpinnes.
Hoppas att la vie forsätter vara ljuvt där nere (det var all franska jag minns...)
P&K!! Köttebulle-Anna
Oh Anna,
Va roligt att höra från dig, kul att du har läst lite här på sidan! Haha, ja, guldfiskar är ju inte det allra lättaste nä, kommer ihåg att du hade fiskar nångång som..host host... inte överlevde så länge...haha. Håller tummarna att det går bättre denna gång! Inte illa med ett sånt långt lov, spenderat det på nåt kul å stimulerande sätt? Å apropå det, är du fortfarande tillsammans me Magnus?
Ärligt talat är min franska fortfarande hemsk, om det får dig att må bättre. Faktiskt. Man hänger alldeles för mkt med britter... Ifs har jag lite tid kvar så lite mer hinner jag nog lära mig.
Tack, du, Jacob å Eva (å alla andra) för supporten!!! Hehe, en vilja av stål vet jag inte, men nä, jag gillar inte att ge upp i vanliga fall. Ibland händer det dock att man tappar tron på sig själv, vilket var precis det som hände mig här... Men ja, nu är jag på topp igen :)
Massa kramar till alla, PUSS!
Skicka en kommentar